Eftersök på skadat vilt regleras framförallt i jaktlagen 27-28 § (JL) samt i jaktförordningen 17 § (JF).
Varje jägare ansvarar för att i största möjliga mån undvika att orsaka skadeskjutningar och lidande hos viltet. I de fall då det ändå händer, så ansvarar jägaren som orsakade skadan för eftersök, alternativt jaktledaren i de fall då detta finns.
Följande säger lagen:
27 § JL. Jakten ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.
28 § JL. Om vilt har skadats vid jakt, ska jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna uppspåras och avlivas.
17 § JF Vid jakt efter björn, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin ska en hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen.
17 § JF Vid jakt efter ringduva, gäss eller änder ska en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras.
Vid jakt efter övrig fågel under tiden mellan solens nedgång och en timme före solens uppgång ska en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras.
Undantag: Jakten på snötäckt mark, från båt i öppet vatten eller vid havskust med hjälp av vettar.