Intervju med Mattias Heed

Jag heter Mattias Heed, är 30 år gammal och har precis flyttat tillbaka till Karlstad efter att ha bott i Östergötland i 6 år. Här bor jag med min familj, två bröder och fyra hundar. De aktiva hundarna är en hannoveransk viltspårhund, en östlaika och en blandras.

Jag började jaga för att mina kompisar gjorde det. Jag tog jägarexamen när jag var 22 år och jagade då i ungefär två år. Men jag jagar inte längre, utan slutade och valde att bara hålla på med eftersök, vilket jag har gjort sedan dess. Det beror på att jag brinner för att förminska djurens lidande, samt att tiden för jakt inte finns då eftersöken tar upp väldigt mycket tid under jaktsäsongen.

Först och främst handlar det om att man förkortar djurens lidande. Som eftersöksjägare blir man inkallad när ett djur har blivit skadeskjutet, för att leta rätt på det och avsluta lidandet. Man börjar med en skottplatsundersökning för att bilda sig en uppfattning om var djuret är träffat och i vilken riktning det har gått. Sedan spårar man i stort sett tills man hittar det. I alla dessa moment är hundarna avgörande för att lyckas, det är dem som gör jobbet. 

Det är min hobby, men man kan också säga att jag jobbar med det i och med att jag får betalt. Men det är ingenting jag vill jobba med på heltid, utan jag har ett vanligt jobb också. Från mitten på oktober till slutet på januari så jobbar jag i stort sett ingenting utan då är det bara eftersök. Oftast är jag stationerad på flera olika gods. Jag är väldigt mycket i Östergötland, Blekinge, Skåne och Göteborg. Varje gods har oftast 2 – 6 jakter per år, så jag är där på i stort sett alla dem jakterna.

Hur gör man om man själv vill göra eftersök?

Det är bara att köpa en hund och börja träna och göra eftersök. Det finns ju inga direkta krav för att få hålla på med eftersök. Utan det du behöver är en hund och ett jävla intresse. Man lär sig väldigt mycket av att gå med någon som är duktig, det är nog det bästa tipset.

Det finns hur mycket kurser och utbildningar som helst som också är bra, men det bästa av allt är att gå med riktiga eftersöksjägare som gör riktiga eftersök. Då tycker jag man kommer längst.

Borde det finnas hårdare krav för eftersök?

Ja jag tycker det skulle vara bra med någon form av krav på våra eftersöksjägare för att få upp kvaliteten. Danmark har det och det fungerar hur bra som helst för dem. Dem har 200 eftersöksjägare i hela Danmark så det är bara vissa utvalda som får gå eftersök.

Vi som bara håller på med eftersök brukar säga det, att tänk om bara vi som håller på med eftersök får göra just det, och jakthundarna bara skulle hålla på med sin jakt. Så hade svenska eftersöksjägare säkert varit tio gånger bättre idag än vad vi faktiskt är. Vilket jag gärna hade sett. För ofta är det ju jaktpersoner som vill släppa sina hundar på eftersöken eller helt enkelt inte vill kalla in en eftersöksjägare.

Vad ska man använda för hund?

Det spelar ingen roll vilken hund man har. För att komma långt på eftersöken så är det viktigt att ha en spår noggrann hund. Alltså en hund som inte byter spår utan följer samma spår oavsett om någonting annat är intressant på vägen, det är en bra spårhund.

Men du klarar ju inte många eftersök med bara en spårhund. Du måste även ha en släpphund med dig som får fatt i djuret sista biten. Vissa kombinerar en bra spårhund med släpp, en hund som kan bägge delarna. Men det finns inte jättemånga som har det, det kan vara lättare att specialisera hundarna i det dem är bäst på istället för att ha en hund som är okej på alla delar. Jag kör alltid med två hundar.

Då går det till så att den ena hunden spårar medans den andra hunden går kopplad tills vi närmar oss djuret och då släpper den andra hunden för att kunna avsluta lidandet. Det blir ett samarbete mellan hundarna också vilket är väldigt roligt att se. 

Hur tränar man en hund för eftersök?

Jag brukar alltid säga på mina kurser att man kan träna hur mycket spår man vill, och självklart kommer det hjälpa dig när du väl gör eftersök. Men för att få en duktig eftersökshund så måste du göra väldigt mycket eftersök. Alltså på skarpa lägen.

Jag vet faktiskt inte hur många det är men det är många, speciellt under högsäsongen oktober till januari. Jag gör nästan bara jakt-eftersök, trafikskador har jag i stort sett slutat med. Jag får faktiskt den frågan väldigt ofta, hur många eftersök jag gör. Men det spelar ingen roll hur många eftersök jag gör per år, utan allting handlar om hur mycket uppklarat jag har. 

Hur länge fortsätter man innan man ger upp?

Det finns inget svar på den frågan. Det beror mycket på var man är, hur hundarna reagerar. För vissa hundar är ju bättre än andra och vissa hundar kanske tappar intresse efter en stund. Även beroende på vad man hittar på skottplatsen. Man kan göra en skottplatsundersökning och bedöma var djuret är träffat och sedan beror det på hur mycket det blöder och hur mycket hundarna markerar på det. Allting spelar roll så det beror helt och hållet på tillfället. Sen är det väl klart att man jobbar på tills man har provat med ett nytt ekipage, eller om man har kört tills man bara inser att man aldrig kommer komma ikapp djuret.

Hur gör man om man själv skadeskjutit något?

Jag brukar alltid säga att om man har skjutit på ett vilt och är osäker eller ser att det går iväg, så är det ingen idé att jägaren går fram.

Det bästa är att snitsla upp det du sköt och sedan gå tillbaka och ringa eftersöksjägaren. Så får han börja på ett fritt spår, istället för att jägaren ska ha gått in efter djuret. Det räcker med att han går 200 meter så kanske han reser grisen eller hjorten. Och så får eftersöksjägaren kanske 6 timmars eftersök istället för 20 minuter.

Det förkortar även lidandet på djuret såklart. Har man väl skjutit på ett djur, även om jag skulle komma dit och djuret ligger dött efter 200 meter så hade jag blivit glad, för det är träning för min hund. Är man osäker så är det bättre att ringa ut någon som får komma och spåra på det.

Det bästa är givetvis att kunna avsluta så många djurs lidande, känslan av att ha lyckats och då veta att man har gjort någonting väldigt bra. Oftast kör vi ju på kvällen / natten när jakten är klar och alla har åkt hem, det är då vi är ute och jobbar. Men det är gemenskapen, att man lär sig någonting nytt på i stort sett varje eftersök. Man får lära sig djurets beteende i olika situationer, samspelet med mina hundar och kamrater. Både när allting går bra, men även i motgångarna. Då blir det ännu roligare nästa gång när det lyckas.

Vad är det jobbigaste med att vara eftersöksjägare?

Det är att inte lyckas, helt klart. Men det kan bero på jättemycket, precis som jag nämnde tidigare. Man har gjort allting men kommer liksom inte ikapp. Att man kanske inte kan släppa hunden på grund av järnväg eller varg, eller att hundarna inte klarar situationen. Det kan vara många olika skäl till det, men oavsett så är det det värsta man vet som eftersöksjägare skulle jag säga. 

Vilket är det svåraste djuret att göra eftersök på?

Det beror mycket på var dem är träffade såklart. Men jag skulle nog säga att bland det svåraste jag har gjort är på kronhjort. För dem är så himla smarta. Dem är logiskt tänkande, som att dem tänker som dig och mig ibland. Dem kan exempelvis springa ner i en en bäck när dem vet att vi är efter dem, och så springer dem i bäcken kanske 400 meter för att skaka av sig oss. Så kronhjort tycker jag nog är bland det svåraste. 

Vad är den svåraste skadan att göra eftersök på?

Det är jättesvårt att säga faktiskt, för dem man kommer ihåg är ju dem man inte klarar. Såklart att det är rätt många man inte klarar men då har man ju gett allt och lite till. Alla misslyckas såklart med eftersök ibland och det beror helt och hållet på var dem är träffade.

De man oftast går fel på är snudd skott, där man exempelvis har träffat precis under hjorten, vilket har öppnat upp bröstet eller benet lite. Eller träffat en muskel, det är som att du skulle få en nål genom muskeln. Det börjar blöda lite och så är det massa hår på skottplatsen. Är det en gris är den en annan sak, men när det kommer till hjortarna så är det väldigt svårt att komma ikapp. Om du skulle ha en nål i benet, så springer du ju lika fort för det. Så det är väl dem eftersöken man har svårast med.

Käk-skjutna djur är också väldigt ofta komplicerade, speciellt när det kommer till vildsvin. Beroende på exakt var man träffar i käken, men om vi säger ett ytligt skott i käken så man skjuter av hela underkäken på grisen. När en sån gris väl är på benen så kommer den bara springa och springa.

Det är oftast mil innan du kommer ikapp den. Men även hjortar är väldigt svårt. För det är samma sak där, dem har ingen hämning, dem har fyra friska ben och dem springer tills dem dör i stort sett. Så snudd-skott och käk-skjutna djur skulle jag säga.  

Vilka eftersök är farliga för hundarna?

Det är viktigt att tänka på att alla påskjutna djur är farliga för hunden. Alla djur förändras i sådana situationer, även om det är ett litet rådjur så kan ju det sparka rätt hårt. Dem gör ju allting i sista sekund för att skydda sig själva, det handlar om liv och död. Men självklart måste man ta i beaktning vilket djur man gör eftersöket på, vilken skada det har, vilken miljö man befinner sig i osv för att kunna utföra eftersöket på ett så säkert sätt som möjligt.

Jag skulle vilja trycka lite extra på prestigelösheten. Det är A och O. Det är så viktigt att man som eftersöksjägare kan släppa prestigen, huvudsaken är ju att man får tag på djuret, oavsett vad. Det gäller både om man håller på med bara eftersök eller om man går eftersök ibland som jägare.

Man ska alltid tänka på djuret och hur man ska kunna förkorta dess lidande i första hand. Allt annat är sekundärt. Jag skulle gärna se jägare mindre brydda om vad folk tycker och tänker, man är inte dålig för att man kallar in en eftersöksjägare för att ta över, snarare tvärtom. Att man kan se sin egna begränsning och tänka bortom dem. Jag tror att det skulle leda till ett sundare klimat där alla gynnas, framförallt djuren.