
Side by Side – En av nordens mest uppskattade jaktkanaler
Side by Side har på kort tid blivit en av de mest uppskattade jaktkanalerna i Norden. Och vi passar på att intervjua tjejerna bakom; Caroline och Madeleine.
Det är den 2:a Februari och vi ses på en restaurang i ett soligt Stockholm. In kommer två tjejer i hatt och solglasögon som genast blir stoppade av en kille som känner igen dem och som gratulerar till ett bra avsnitt i morse.
Det är uppenbart att Caroline och Madeleine har börjat få en ordentlig följarskara. När vi ses har de precis fått 10.000 följare på Youtube och det på endast ett par månader. Tjejerna slår sig ner och berättar att de precis har kommit hem från jakt dagen innan och att de skall iväg igen i kväll för nästa jakt.
Vilka är Caroline och Madeleine?
C: Jag heter Caroline Benilton, 23 år gammal, kommer ifrån Lidköping men har bott i Stockholm i tre år. Jag har jagat mycket med min mamma och pappa under min uppväxt och gillar allt som har med skapande att göra, så som film och foto, därav denna youtube-kanal.
M: Jag heter Madeleine Pettersson, är 26 år gammal, jägare och hästtjej, uppvuxen på landet med mina föräldrar och två bröder. Alla i familjen är hästmänniskor och är galna i både hästar och hundar. Jag är uppvuxen med jägare så även jag har varit i den miljön sedan barnsben. Jag skulle nog säga att jag är en kreativ tjej som älskar mode och design, vilket jag även har utbildat mig inom. Har jobbat som inköpare av jaktkläder och på så sätt har jag länge varit i jaktvärlden utan att egentligen ha jagat själv så länge. Jag gillar att kombinera mina två intressen, kläder och jakt och försöker leva livet som om det var den sista dagen.
Hur träffade ni varandra?
C: Jag kommer aldrig glömma första gången jag träffade Madeleine. Jag stod i butiken i Steninge och in genom dörrarna kommer Madeleine med läderschaps, boots, jeans och tweedkappa och jag tappade hakan och tänkte, fy fan vilken cool tjej, så där vill jag också se ut. Så kommer hon in där och börjar prova kläderna och jag och min kollega tycker att hon bär upp kläderna så coolt så vi ber att få ta ett kort på henne, jag vill ha henne som modell. Och sen blev ju Madde inköpare på Widforss.
M: Jag hade precis flyttat hem från London då och hade precis varit i stallet och tyckte så himla mycket om chaps och tweed men jag hade ju inte börjat jaga då, jag bara älskade stilen. Sen när vi började jobba så klickade vi ju direkt och har alltid trivts bra ihop och sen blev det bara att vi började umgås mer och mer, men det var först när Carro bjöd in mig till sin kanal som vi började jaga ihop.
C: Jag startade ju min kanal 3 år sedan, precis innan jag flyttade till Stockholm. Innan hade jag gjort mycket skidfilmer och tyckte att jag var ganska bra på det. Jag såg att Jon Olsson började göra skid-vloggar och då blev jag inspirerad att börja göra jaktvloggar. Det visade sig sedan att folk uppskattade det och sen när jag tog in Madde så kändes det grymt bra och då bestämde vi oss för att slå ihop oss bilda Side by side.
M: Det här var ju nu i oktober och det var faktiskt även då jag sköt mitt första klövvilt, så jag är ju nästan nybörjare fortfarande.
C: Det roliga är att allt du har skjutit har jag varit med om och jag har allt på film så allt är dokumenterat. Du kastades verkligen in i jaktvärlden.
M: Jag tog ju min jägarexamen för länge sedan men jag jagade inte direkt från det att jag tog den, utan det tog kanske ett år, men jag satt med på väldigt många jakter. Jag tyckte nog att det var lite läskigt att skjuta och jag ville göra rätt och var orolig för att skadeskjuta ett djur. Jag ville liksom inte skjuta bara för att skjuta, utan jag ville verkligen lära mig, så jag var med och tog ut vilt, styckade och bara var med.
C: Maddes jägarexamens utbildning är ju grym och att man tog den under ett år är verkligen en lång tid.
M: Den var verkligen bra just för att det inte var en snabbkurs. Jag var ju så inne på att lära mig så att jag skulle kunna vara med hela vägen. Jag ville inte ta jägarexamen, få licens och ut och sätta mig utan att veta vad jag gör. Jag var ju omringad av människor som var inne i jakt, så min jaktmentor var ju självaste Peter Vilidu själv, hovjägare och en jaktlegend. Det var så jäkla kul att gå upp tidigt på morgonen och varje dag var som ett äventyr med honom. Vi sågs 1-2 gånger i veckan under ett helt år och då ingick verkligen alla tänkbara moment. Jag kan verkligen rekommendera den kursen.
Hur började ni jaga?
C: Vi har marker utanför Åtvidaberg, så på helgerna så har vi alltid jagat. På roliga timmen i skolan när jag var barn så tog alla med sig pokaler från fotbollsmatchen eller ett armband de hade gjort, men jag tog med mig en bild på när jag stod i slaktboden och berättade att ”jag tog ur mitt första djur i helgen”. På något sätt har jag alltid gillat jakten och blivit lyft av de som jag har jagat med. Alla äldre har alltid orkat ta med mig ut på pass och det är fint av dem. När vi ses nu och pratar om när vi var små så är alla så entusiastiska och berättar om när jag satt och sov på ett pass under en gran och det är ju så man önskar att mina barn får det i framtiden, men jag hade aldrig klarat av att ha med mig ett barn själv på pass, i alla fall inte i dag.
Vad är det med jakten ni gillar?
M: Den frågan är svår, det är allt. Men i grund och botten så jagar vi ju för mat, men sen tycker jag verkligen om att ta hand om viltet och sen är det även väldigt socialt, hela upplevelsen. När man bor inne i stan och sedan kommer ut så är det verkligen en helt annan värld. Man får komma bort ifrån allt och verkligen uppskatta allt det vilda och fina vi har runt omkring oss. Människan har alltid jagat för att få mat på bordet och det är något speciellt med det att få göra det.
C: Vi är djurvänner av dess like och vi älskar djur och tycker att de här djuren i skogen är jättevackra och för mig känns det mycket bättre att äta viltkött än att äta exempelvis en gris som har haft det trångt och eländigt. Jag vill egentligen bli vilterian, det är mitt mål. En bra jaktdag innefattar också så många känslor, det är spänning, prestation, du har övat upp en kunskap som du utövar, rörelse, natur, hundar – det är så mycket på en gång.
M: Allt det vi älskar helt enkelt! Jag tror också att man växer mycket som person av att komma ut i skogen, se hur det går till, hur man skall hantera viltet och av att träffa människor som är i nuet, till skillnad mot vad många är i en värld full av stress, bilar och jobb.
Vad gör ni när ni inte jagar?
C: Jag har ett jättestort intresse för musik vid sidan av och här om dagen var jag i studion och spelade in lite musik faktiskt. Jag älskar att sjunga och jag önskar att jag hade mer tid att lägga på att skriva musik själv. Även om vi är ute och jagar så är det ju också mycket att fota, filma och klippa också vilket även kan vara kul. Under jaktsäsong så är det; spela in, jaga, boka nästa jakt, klippa, redigera, ta kort, instagram, youtube och sen på repeat.
M: När vi funderar kring vad vi skall göra framåt så är det ju även viktigt för mig att få fortsätta jobba med jaktkläder och jag har faktiskt även fått förfrågning om att designa jaktkläder. Jag har styleade även Carolina Gynning när hon skulle ut på sin första jakt.
Hur kom det sig att ni skapade side by side?
C: Jag tror inte vi förstod från början hur mycket tid vi skulle behöva lägga på detta. Men redan efter fyra veckor så förstod v nog att detta verkligen kan bli något. Vi är två tjejer som är jaktpersonligheter och förhoppningsvis några som folk vill följa. Vi är faktiskt även ganska ensamma i nischen som jakttjejer i Sverige.
M: Jag måste säga att Carro och Side by side var lite av en räddning i mitt liv. Jag blev ganska rejält utbränd på mitt jobb. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag totalkraschade. Tack vare att jag hade Carro där, så blev Side by side det bästa som kunde hända mig. Bara att komma ut i skogen och bort från alla människor gjorde att jag mådde mycket bättre. Jag behövde ingen medicin, eller naturen blev min medicin. Så side by side och Carro har verkligen hjälpt mig.
C: Det tror jag många kan relatera till, att jaga och komma ut i naturen blir lite som en sorts terapi för många.
Hur är det att ha sin hobby som sitt jobb?
M: Man gör ju det man älskar och vi kommer fortsätta med det. ”Om man inte gör det man älskar så ska man inte göra det”. Men det känns ju inte som att åka till jobbet när man går upp på morgonen utan varje dag är som ett äventyr. Sen har man vissa måsten i det här också, men det blir mer som en livsstil än ett jobb.
Finns det några baksidor med jobbet?
C: Det kan ju vara utmanande att jaga och ibland har man en vecka med fyra jaktdagar där allt ska filmas och allt måste bli bra. Man måste tänka på mer än bara jakten; hur ska introt bli, vilka vinklar och vyer måste med etc. Det blir ganska krävande och man blir otroligt trött sen när man är ledig.
M: Carro säger det så bra; det är inga måsten utan det är en vilja. Jag gillar det i och med att jag gick igenom det jag gjorde, så jag behöver höra det ibland. Carro är bra på att säga ”nu tar vi det lugnt” och bara bryter mönstret. Jakt är ofta tidiga mornar, sena kvällar, men det gör inte så mycket när man har kul under tiden.
Har upplevt näthat?
M: Jag är inte så van vid det, men det kommer ju elaka kommentarer ibland.
C: inte överdrivet mycket, men det är ju alltid någon på varje film och då är det ofta prestationskopplat. Typ om man släpper förbi ett vilt, så tycker folk inte att det är okej att göra så och skriver saker som ”du borde ha tagit skottet” eller ”öva mer om ni inte kan skjuta i det läget” och det är så konstigt. Hacka aldrig på någon som inte tar skott. Jag tycker också att det är lustigt med folk som kommenterar hur vi klär oss, exempelvis sade en ”Klä er som riktiga jägare”. Då svarade jag ”om det finns en regel för hur man ska klä sig på jakt så får du gärna upplysa mig om den”.
M: Det är ofta småsaker, men ibland tar man nog ändå till sig även om man inte vill eller borde det. Jag har inte hunnit bli lika hårdhudad som Carro, men jag har börjat förstå att vissa människor bara inte kan bete sig på nätet. Jag tror att det kan sticka i folks ögon också att vi är två unga tjejer.
C: Det är såklart lättare sagt än gjort, men man måste bara försöka lära sig att skita i vad folk tycker och tänker om en. Ingen ska bestämma vad jag ska göra eller ha på mig liksom.
Hur intensivt har hösten varit?
M: Vi var ju inte igång med jaktkanalen när säsongen började, så vi kände väl lite att vi måste komma ikapp, vi måste släppa avsnitt varje söndag. Vi gick in med mycket drömmar och mkt energi och vi var mest taggade på att komma ut. Jag tror att vi hade 13 jaktdagar i december, så minst halvtid jakt och resten var ju nästan restid.
Hur ser planerna för Side by side ut framåt?
C: Vi har en tendens att tänka till månen och lite till, så vi vet ganska exakt vad vi vill åstadkomma framöver. Vi satsar helt klart utanför Sverige också, så engelska subtitles är något som kommer framöver och vi vet att en del av vår följarskara redan i dag är folk från Tyskland, Polen och USA.
M: Vi vill bara fortsätta dela med oss av våra äventyr. Jag vet inte vad det är jag älskar med skapandet så mycket.
C: Våra tittare kommer få se allt vi gör i våra liv och inte bara jakten och
Madde: det finns mycket annat nu under våren så som matlagning, bäverjakt, jaktresor, reportage, fiske, gäster, mässor, kött, ridning och skidor. Vi vill att vår jaktkanal skall bli mer än bara jakt. Framöver blir det mer äventyr och livsstil. Vi blir lite mer personliga.
Jakt kan ibland vara ganska gubbigt. Är det något ni har tänkt på?
C: Nja, det har inte varit något problem så. De vi har jagat med har förvisso varit mycket gubbar, men vi går ihop bra med dem så det har mest varit positiv energi och nya bekantskaper så jag har inte tänkt på det som något negativt, snarare tvärt om.
M: Det är ofta män vi jagar med och vi är ofta de enda tjejerna, men vi hoppas att vi kan inspirera och få fler tjejer att jaga. Till de tjejer som jagar så vill vi gärna säga: Ta för er och börja jaga. Det är skitkul!